|
|
|||
Så fungerar RFID
|
|||
|
|
RFID (Radio Frequency IDentification) utvecklades för spårbarhet och tillträdesapplikationer för mer än 20 år sedan. Liksom optisk läsning av bokstäver, streckkoder, smart cards och i vissa fall de biometriska teknologierna (läsning av hand och ansiktsgeometri, fingeravtryck, ögats iris, röstigenkänning etc.), är RFID en Automatisk Identifikation och Datafångst teknologi, kallad AIDC.
Alla AIDC teknologier tillåter identifikation och/eller samlande av data till ett datasystem utan att använda tangentbord eller pekdon. Det grundläggande målet är att eliminera felkällor och öka snabbheten i identifikationsprocessen.
RFID tar emot information i en applikation utan direkt kontakt och utan visuell kontakt med objektet, vilket är den huvudsakliga fördelen jämfört med andra AIDC teknologier.
Idag omfattar RFID teknologin också läs- och skrivmöjligheter och ”antikollision” protokoll, som tillåter att läsa en mängd nummer på identifierade objekt som befinner sig i läsfältet och som gör gällande att varje tag läses endast en gång.
Det finns en mängd olika typer av RFID system som alla har sina för- och nackdelar.
Ett typiskt RFID system består av två huvuddelar:
1. En RFID-läsare med en tillhörande antenn, en kraftkälla och en moduleringsenhet. |
||
![]() |
|||
|
|||














